Pensão

Det verkar vara en låt som kommer direkt från huvan, som inte är på för att vara snygg, utan för att slippa möta folks blickar och frågor. Allt är för mycket – känslor, misstag, andras förväntningar, brus i huvudet. Där kärleken borde vara finns misstankar och barnpension. Där man vill ha tystnad hörs högljudda slutsatser och andras munnar. Pulsen är oregelbunden, tankarna faller som skruvar från en gammal spelkonsol. Och rösten är som en knäppande nerv: snabb, skarp, utan ursäkter. Låten handlar inte om medlidande. Den handlar om trötthet. Och om hur det är att befinna sig mitt i ett liv som ingen hade tänkt förenkla.